Jag vet inte om ni har sett men just nu cirkulerar det runt en utmaning på Facebook. Det handlar om att en person blir utmanad att dricka 0,5L öl i ett svep. Om personen klarar detta nominerar han/hon en eller flera personer som sedan ska göra samma sak inom 24h. Skulle det vara så personen som blir nominerad mot förmodan inte antar utmaningen så blir han/hon skyldig personen som nominerade en flak med öl.

Det jag undrar är hur man bara kan ta emot denna nominering och acceptera dess öde. Varför är det ingen som stannar upp och faktiskt funderar över varför han/hon ska göra detta? Frågor som vad har jag för nytta av att skämma ut mig inför sociala sidor som kommer finnas där för all evighet. Varför ska jag betala om jag inte antar mig utmaningen? Vem har rätt att nominera mig utan att jag har gått med på detta? Detta är bara några av de frågor jag undrar om någon av dessa som har accepterat denna utmaning verkligen har funderat kring. Är det så att alla söker en bekräftelse och vill synas, visa att de finns? Jag är en av dem som snarare kommer ta avstånd än närhet när jag ser en sådan film. Jag skrattar inte när jag ser en av dessa filmer, jag blir inte sugen på att dricka och jag skäms snarare för att jag har vänner som bestämmer sig för att visa sig så här.

Just denna utmaning är långt ifrån den första och är långtifrån den sista som kommer cirkulera runt på Facebook. Många av dessa utmaningar är oskyldiga men vissa är rent av livsfarliga. Jag tror de flesta minns när det cirkulerade runt att man skulle göra planking. Planking är när man lägger sig raklång någonstans på mage och gärna på lite udda platser. Därefter tar man en bild och det läggs upp på Facebook. Helst ska det vara lite farligt och annorlunda och såklart utmanande. Det började med ganska lugna och mest roliga bilder, någon låg på en liten väg eller på en parkbänk. Kreativiteten var i full gång men bara kort därpå blev det mer allvar och utmaningen blev vågligare och farligare. Det gick så långt att en man i 20-års åldern i Australien dog efter att ha fallit ner från ett höghus efter att ha provat att göra planking från en balkong. I den här senaste utmaningen om öldrickande så har det redan hunnit gå så långt att tre personer har dött av detta. Man hade bytt ut ölen mot starksprit för att få utmaningen att bli häftigare.

Varför måste ungdomar söka efter utmaning, bekräftelse, popularitet. Vad är det som gör att vi blir rastlösa och tycker att vardagen är så tråkig att vi måste försöka äventyra det hela. Har samhället gått så långt att vi inte kan bli lyckliga om vi inte syns i sociala sidor som Facebook, Instagram, Snapchatt mm. Kan någon ge mig ett vettigt skäl till varför jag skulle följa denna trend och göra som alla andra? Jag vill inte vara som alla andra utan följa min egna väg och våga stå emot strömmen. Våga vara annorlunda.

Jag kommer inte sluta dricka alkohol för att jag ser detta och jag kommer inte heller be andra att sluta. Inte heller kommer jag be folk att sluta med det de gör, men däremot skulle jag vilja be att alla ni som antar en utmaning, tänk noga igenom innan ni tar steget. Den enda som är skyldig efteråt är du själv och ingen annan. Om du vill synas för alla så hindrar jag dig inte, men ställ frågan till dig själv om vilket som skulle ge dig mest i livet. Att följa alla och göra samma saker eller bryta dig loss och våga säga nej. Våga utmana de andra att vara annorlunda. Jag ger dig ett val.